Drop in-arbetsplats finnes! (gratis)

På vårt kontor på Jörgen Ankersgatan 20 i Malmö är vi tre fotografer och en filmare (snart även en digital designer). Vi har dock ett tomt skrivbord och tänker att det vore kul att ha det som en öppen plats för personer som är trötta på att jobba hemifrån. Eller så jobbar man redan på ett kontor men vill ha lite variation och träffa nytt folk? Det vill i alla fall vi! Därför är nu vår tomma plats ledig mån-fre kl. 9-15. Här finns kaffe, wifi, hundmys (om man nu gillar det) och ett allmänt mysigt kontor. Mejla om du vill komma in nån dag och jobba: erika.weiland@apeloga.se.

Vi ses :)

Lystring kommunikatörer

Nästan alla verksamheter behöver bilder tagna i sommarskrud. Höst och vinterbilder har inneboende begränsningar och funkar bäst under sina respektive årstider. Sommarbilder däremot funkar året om.

Så alla kommunikatörer, vi vet att många av er är stressade och har nästa deadline i fokus. Att prioritera det långsiktiga bildbehovet är långt ner på to do-listan. Lösningen på det? Låt en fotograf sköta en del av tänkandet och planerandet. Och börja i tid. Våren smyger sig på och med den, möjligheten att fånga fina bilder utomhus.

Här är några bilder från Malmö tagna i fjol, eller i fjor som många av mina med-skåningar envisas med att säga.

/Christian

Låt oss hjälpa dig med dina sommarbilder!

Råttjägare och fotografer

Förberedelserna inför Eurovision Song Contest i Malmö har varit igång sen länge. Världen ska titta hittåt och Malmö ska visas upp från sin bästa sida. Det betyder att några råttor måste bort och några bilder införskaffas. Det senare uppdraget gick till oss på Apelöga. Framförallt behövdes det nytagna bilder på Malmö Arena.

Efter några besök i Hyllie och ett antal varv runt arenan landade vi i dessa bilder. Vi försökte tänka som man gör vid ett klassiskt reportage; en etableringsbild som berättar lite om platsen runtomkring, några närmare bilder och en närbild. Vi ville också undvika folktomma bilder, så att få med människor i några av bilderna var viktigt. Nu återstår det att se var bilderna dyker upp.

Industrifotografering

Alla kan inte jobba på kontor och det är vi glada för. Som fotografer träffar vi människor i alla tänkbara miljöer och mest spännande är det på arbetsplatser som skiljer sig markant från vår egen. Här är bilder fotograferade för Nordvalls Etikett, Uniper och Nordlock. När vi gör den här typen av uppdrag handlar mycket om att hitta rätt situationer och skapa bilder som rimmar med företagens önskemål. Ett problem vi ofta ställs inför är att mycket är automatiserat och en bild på en maskin blir sällan särskilt kommunikativ. Det gäller att hitta de moment som kräver någon slags handpåläggning alternativt hitta en plats eller en situation där människor kan mötas på en naturligt sätt.

Behöver din arbetsplats nya bilder? Hör gärna av dig till oss.

Företagsporträtt i Malmö

Ett stort leende och ett trevligt bemötande räcker inte långt om kunden vänder om redan innan de har kommit till dörren. Därför är bra bilder i digitala kanaler viktigt om ditt företag vill kroka fast nya kunder tidigt. Ett förtroende för en person eller företag börjar alltid i magen. Känns detta rätt? Är svaret ja, kan resan mot ett köp eller samarbete börja.

Just därför är det första intrycket så viktigt och det sker nästan uteslutande digitalt. Det är ofrånkomligt att bli bedömd, konsten är att ta kontroll över hur du eller ditt företag uppfattas av nya besökare.

På Apelöga har vi många års erfarenhet av att guida och hjälpa företag att synas på rätt sätt. Ingen typ av bild är rätt för alla, men alla kan hitta ett uttryck som funkar i deras kontext.

Här är några av våra företagsporträtt.

Skulle något liknande passa ditt företag, eller ska vi spåna på andra ideér. Hör av dig!

Att fota när filmkamerorna rullar

I samarbete med BBDO Nordics har vi tagit stillbilderna som marknadsför realityserien om familjen Jarny. I korthet handlar serien om en sjubarnsfamilj från Bara som är med i ett energiexperiment på uppdrag av E.ON. Att kliva in i någons hem och fota deras vardag är speciellt. Det omvända, att ha både filmteam och fotografer i sitt hem är förmodligen än mer speciellt. Hänsyn måste tas åt alla håll när någon slags vardag ska upprätthållas samtidigt som det produceras både film och stillbild.

Apelögas del i projektet, att ta stillbilder på vardagliga situationer, har varit en rolig utmaning. Tack vare att familjen är så stor har situationer uppstått på olika platser samtidigt, vilket har skapat frihet att fota utan att behöva ducka för filmkameror hela tiden. Att fota under filminspelningar är annars en konstform. Den största skillnaden mellan foto och film är att film klarar sig bättre när någon rör sig i svagt ljus. Att fotografera i samma situation kräver ofta blixt och att bränna av en blixt under en inspelning är ett utmärkt sätt att bli ovän med regissören.

Med andra ord, att fota när kamerorna rullar är alltid en kompromiss. Men också en premiss i det här fallet eftersom det i första hand är ett filmprojekt. Ett lyckat sådant dessutom. Eller vad sägs om: Brons i Eurobest (typ Reklam-EM), Två guld och ett ett silver i Content Awards samt guld i Nordic YouTube Awards.

Tio år som fotograf i Malmö

Den 3 januari 2014 flyttade jag till Malmö i hopp om att etablera mig som fotograf. Visst var det lite extra tufft i början – jag kände ingen, hade inga kontakter, inga vänner och visste egentligen ingenting om Malmö. Det enda jag visste var att jag gillade stämningen och känslan jag känt när jag var hit på besök en sommarhelg.

Jag gick då på Fotoskolan Göteborg och skulle göra min lia (lärande i arbete) på Apelöga. Det ledde så småningom till en fast tjänst och jag älskade verkligen att leva och bo i Malmö. Okej, det tog ett par veckor innan jag älskade det. Det var stunder där “att inte känna någon” kunde ställa till det. En gång gjorde mitt dåliga lokalsinne att jag slarvade bort mig i mörkret på väg hem till huset i gamla Rosengård villastad med en mobil utan batteri. Min plånbok blev stulen en helg och jag hade ingen att be om hjälp. Ja, det var lite stökigt och ensamt emellanåt men nu känner jag mig allt annat än ensam, Malmö och Apelöga känns numera som hemma.

Nog om det. Nu, snart tio år senare har jag gått igenom mina arkiv och samlat några av mina favoritbilder. Enjoy.

En korvhandlares död

”Allting har en ände, utom korven som har två”. Orden kommer från den högljudde korvhandlaren Vild-Hasse, Sveriges meste knalle. Året är 1990-nånting. Orden smattrar och de rimmade ramsorna tar aldrig slut. Platsen är Selånger marknad utanför Sundsvall. Ett årligt jippo som i mitt barnjags ögon var årets i särklass största högtid. År efter år stod han där i sina renskinnskläder och lovsjöng korven. 

För ungefär tio år sen gjorde jag ett fotouppdrag på Kiviks marknad. Det väckte liv i mina marknadsminnen vilket gjorde att jag bestämde mig för att åka runt och fota knallar. Början var given. Vild-Hasse svarade när jag ringde och vi bestämde att vi skulle ses på Selånger Marknad senare samma sommar. 

Rösten var lite svagare nu, men ramsorna desamma. Allting var sig likt. Det var som att gå in i en tidskapsel. Jag fick följa med till hans husvagn. Vi tog några bilder. Skrattade en hel del. Sen dess har jag följt honom på håll. Rapporter från olika marknader och gården i Vallerås, varvat med sjukhusvistelser där han gång på gång lurat döden. Det mesta på rim. “Döden sin lasso svingar nu kring min hals. Vinande vissnande. Nu går den ut. Sprattla. Sprattla. Pjäsen är snart slut. Men vid resans slut delas korvar ut”.

Förra veckan dog han. Knallarnas kung. Korvhandlare in i döden.

Allting har en ände, utom korven som har två. 

/Christian

Snabbspåret till lyckat kommersiellt foto

Det finns nåt som går förlorat i överegisserade kommersiella bilder. När det blir för snyggt tappas trovärdigheten bort. Vi vet, för vi hamnar själva där ibland. För att en bild, ett budskap ska nå fram behöver mottagaren tro på det den ser. Det gör inget om vi intellektuellt vet att vi blir lurade, så länge det känns rätt. Känslor är snabbspåret till alla producenters mål, vårt undermedvetna – det som når dit stannar där. 

På Apelöga jobbar vi ständigt med att få dem vi har framför kameran att agera naturligt trots att vår blotta närvaro gör situationer allt annat än naturliga. Vi gör många arbetsplatsbesök på ett år och för oss är varje besök ytterligare en dag på jobbet. För den framför kameran är det kanske första gången någonsin som en professionell fotograf är på besök. 

Så, hur hamnar vi i snabbspåret då? Det många fotografer glömmer bort eller är oförmögna att göra, är att sätta sig in i hur det är där framför kameran. Som fotograf gäller det att vara lyhörd och följsam. Ska rätt känsla förmedlas måste den infinna sig på plats. Därför försöker vi alltid att skapa en avslappnad atmosfär under våra fotograferingar.

Ibland kan vi nog upplevas lite flamsiga när vi fotograferar, men om man vill att personen framför kameran ska släppa sin nervositet behöver den bakom kameran släppa loss lite. Om fotograferingen är kul kommer de spontana uttrycken av sig själv. Och det är just det spontana som så effektivt skapar trovärdighet. Det kan vara små gester, ett subtilt uttryck, en handrörelse, eller en känsloyttring. Med andra ord gäller det att skapa nåt äkta, även om omständigheterna är påhittade och syftet med bilden kommersiellt.

Bilderna nedan är tagna på uppdrag av Malmö Stad.

SoMe-erbjudande

Vi har sällan kampanjer, men ingen regel utan undantag. Fram till jul erbjuder vi nya och gamla kunder prisvärda bilder till sociala medier, SoMe.

Erbjudande

• 2 timmar fotografering

• Ett stort antal urvalsbilder

• 25 färdigredigerade och webb-optimerade bilder (grundretusch)

• Fria användarrättigheter på sociala medier (rättigheter för användning på hemsida eller i tryck går att köpa till)

• Pris: 8 000 kr
  

Vill du veta mer, hör av dig till Erika eller Christian

Verksamhetsbilder – Från brief till färdiga bilder

Helt plötsligt känns alla bilder gamla och utslitna. De flesta företag och kommunikatörer har varit där eftersom det är ett behov som smyger sig på. Det är samma sak med garderoben hemma, från ingenstans har man plötsligt inga kläder att ta på sig.

Det är här vi kommer in i bilden, problemet är formulerat och vi ska stå för lösningen. Sen en tid tillbaka har vi hjälpt Öresundstågen med just detta – att bygga deras bildbank.

När Öresundstågen kom till oss på Apelöga hade de en klar bild av vad de ville ha och hur det skulle förmedlas. Saxat från deras uppdrag till oss. “...Tonaliteten i bilderna ska vara lättsam och öppen… människor ska fotograferas i naturliga och relevanta miljöer… kännas glada, okonstlade och inte poserande eller uppställda”.

Det var önskemål som vi tyckte var både bra och relevanta. Utmaningen som fotograf blir att applicera önskemålen på verkligheten, eller på de situationer som vi själva har styrt upp med hjälp av modeller och rekvisita.

Det har varit en kul resa (höhö), här är en liten del av resultatet.

Behöver du eller någon du känner hjälp med att bygga bildbank, eller komplettera en befintlig, hör av er till oss så hjälper vi till.

En annan del av Malmö

I bland krockar världar, imorse var en sånt tillfälle. Jag hade i uppdrag att ta en bild på ett tåg med lite höstfärger i bakgrunden. För att få den bästa vinkeln rörde jag mig på platser där jag annars inte befinner mig. När bilden var tagen vände jag mig om och såg nåns hem. En barnfamiljs hem. Under en bro. Jag grät när jag åkte därifrån.

Mina egna barns största intresse just nu är att pärla. I helgen pärlade vi halsband, poppade popcorn och tittade på film. Vi gjorde sånt barnfamiljer gör. Barnen under bron pärlade kanske också, ett armband låg bredvid den ihoprullade madrassen.

Det var storm i Malmö i helgen, en sån storm med ett namn – Babet. Vi hade stormsäkrat trädgårdsmöblerna och tänt ljus inne. Det blåste förmodligen lika mycket under bron. På den ihoprullade madrassen låg en stor sten för att hindra den från att blåsa bort.

Bredvid en docka låg en liten samling av små saker. En cykelventil, några små lena stenar och pärlor i olika färger. Sådana saker som jag hittar i mina barns fickor innan kläderna läggs i tvättmaskinen. Två familjer, förmodligen med massor av likheter, men med så fundamentalt olika förutsättningar.

Apelöga har ett långt samarbete med Skånes stadsmission, vi har på nära håll sett vilken skillnad de gör för barnfamiljer i fattigdom och utanförskap. Hjälp dem att hjälpa.

/Christian

Apelöga – Från Malmö till Berlin

Alla kreatörer behöver ny inspiration, därför drog vi till Berlin för att kicka igång hösten. Förutom strategisnack, gött häng och inspirerande utställningar hade vår eminenta praktikant Julia styrt upp en fotografering med en lokal smyckesdesigner och hennes syster. 

Som yrkesverksam fotograf är det alltid någon annans visioner och idéer som ska bildsättas. Genom att ge oss själva ett porträttuppdrag ville vi se vad som hände när vi fotade helt utan ramar att förhålla oss till. 

Erikas bilder:

Christians bilder:

Julias bilder:

Är du, eller känner du någon som är designer av något slag – Hör av dig! Vi har fått mersmak och kan ge extra förmånliga priser för en fotografering likt denna.

20 år som fotograf

Tid är ett förunderligt ting. Snabb och långsam på samma gång. För ett ögonblick sedan såg jag min första svartvita bild avteckna sig i ett framkallningsbad. Ett intresse föddes.

Ett ögonblick senare är jag en erfaren och etablerad fotograf. Då bodde jag i Sundsvall. Nu i Malmö.

I år firar jag 20 år som yrkesverksam fotograf. Bilderna nedan är från mitt första år (eventuellt mitt andra). Ett sommarläger utanför Jönköping. Jag jobbade för en av Sveriges snålaste tidningsägare och fick tjata mig till det där uppdraget. En reporter hade de inte råd att skicka med, så jag fick både skriva och fota. Men jag älskade varje minut och kunde inte drömma om ett bättre yrkesval.

Då famlade jag efter ett eget bildspråk, nu gör jag mitt bästa för att slå mig fri från det.

Precis som för alla fotografer är min stil ett hopkok av intryck och erfarenheter. Förutom mentorer och kollegor är det tre fotografer som har satt djupast spår i mitt eget bildberättande. Utan inbördes ordning;

• Jens Assur, för sin formkänsla.

• Lars Tunbjörk för sitt nästan surrealistiska bildberättande.

• Sarah Moon för sin suggestiva bildvärld.

Nyfikenhet och naivism tror jag är vägen framåt för mig och andra fotografer som har varit med ett tag. Det är svårt men nödvändigt att slå sig fri från invanda mönster. Jag tänker fortfarande att den bästa bilden finns runt nästa hörn. Det gäller bara att ha tillräckligt öppna ögon för att se den.

/Christian

Tack för lektionen GDPR

Vi på Apelöga har blivit experter på att fota anonymt. För det kan vi tacka uppdraget att fotografera olika event och platser i Malmö. Eftersom vi inte hade möjlighet att samla in samtyckesblanketter från alla människor som eventuellt skulle fastna på bild valde vi tillsammans med uppdragsgivaren, Malmö Stad, att fota så mycket som möjligt anonymt. Mer om detta senare, först vidgar vi perspektivet en aning.

GDPR har skakat om fotografin i grunden, idag fotograferar pressfotografer förskolebarn och luciatåg på samma sätt som de för tio år sedan fotograferade kriminella och våldsutsatta – det vill säga anonymt. Historiskt sett har alltså den anonyma bilden, eller rättare sagt den anonymiserade personen, signalerat att det finns något slags problem som måste döljas för läsaren av bilden.

Tillbaka till vårt uppdrag för Malmö Stad. Här fanns det inget problem som behövde döljas, tvärtom var det mest glädje som skulle förmedlas i bilderna. Fotografisk uppförsbacke med andra ord. Att fota glädje och engagemang utan att visa människors känslouttryck är en utmaning.

Risken att trampa i GDPR-klaveret har fått många aktörer, både tidningar, företag och olika typer av organisationer att inta en försiktighetsprincip när det kommer till hantering av bilder – Att använda sig av anonyma bilder är ett sätt att lösa problemet.

Det varje anonym bild vill, är att visa så mycket som möjligt utan att visa för mycket. För att lyckas med uppdraget var vi tvungna att verkligen koppla på kreativiteten. Oftast använde vi oss av kort skärpedjup, när inte det passade testade vi rörelseoskärpa, siluetter och sist men inte minst fick vi passa på när ansikten var bortvända.

Känslan i en anonym bild blir oftast något annat. Oftast sämre än motsvarande oanonymiserade bildlösning. Men inget ont som inte har nåt gott med sig. Utöver den uppenbart förenklade GDPR-hanteringen har den anonyma bilden en annan fördel – den är ofta öppnare.

Snabbfakta
Stängd bild: En stäng bild är lättläst. Man ser direkt vad den föreställer, vem som gör något, vad den gör och varför. T.ex. En bild på fotbollsspelaren Kosovare Asllani som gör en segergest.
Öppen bild: En öppen bild kan tolkas på flera olika sätt och ställer frågor, snarare än att svara på dem. Det är inte självklart vad som händer, vem det handlar om och varför. Den öppna bilden eggar fantasin. T.ex. En bild på en intressant, men okänd person på en icke identifierbar plats.

Med det sagt är anonyma bilder inte mer intressanta per automatik. Den anonyma bilden är oftast tråkigare att titta på. Däremot är den ofta mer öppen för olika tolkningar och det i sig kan vara intressant.

Intressant eller inte, så här löste vi några av problemen vi ställdes inför:

Bildens funktion på LinkedIn

På LinkedIn används bilder som blädderstopp. Och inget fel i det. En bra bild, som tar sig igenom bruset av information får användare och potentiella kunder att läsa den text som bilden länkar till. 

Som fotograf vill man givetvis inte att ens bilder ska reduceras till att enbart få någon att sluta skrolla. Sett ur ett LinkedIn-perspektiv är det däremot väldigt värdefullt, eftersom den där pausen i skrollandet ofta är nyckeln till att ett visst innehåll når sin målgrupp och faktiskt blir läst. I bästa fall får bilderna mer utrymme i de länkade inläggen. 

Så här använder våra kunder några av de bilder vi tagit åt dem. 

Små bilder kan göra stor skillnad. Vi hjälper gärna dig att bryta igenom bruset. Hör av dig till oss, så tar vi ett snack om hur vi kan hjälpa till.

Är fotografer hantverkare eller konstnärer?

Fotografer som verkar på en kommersiell marknad är i första hand hantverkare. Bäst är den fotograf som kan gå längst ifrån sin personliga bildstil när uppdraget kräver det. Detta faktum kan vara svårsmält för nyexade fotografer som har jobbat hårt för att hitta sitt personliga bildspråk – åtminstone var det så för undertecknad.

I både det konstnärliga och det journalistiska bildberättandet finns det stort utrymme för en personlig berättarton, sammanhangen nästan kräver det, eftersom avsändaren är just fotografen. Den kommersiella bilden har däremot ett företag som avsändare, vilket också gör att den blir läst på ett helt annat sätt. Få läser en kommersiell bild och tänker att den är fullt ut dokumentär och sann, även om det ofta är företagens förhoppning.

Eftersom bildens sanningshalt redan är ifrågasatt när den förekommer i kommersiella sammanhang, räcker det ofta med att bilderna är tillräckligt dokumentära i sina uttryck för att fylla sin funktion som förmedlare av det ena eller det andra.

Bilderna nedan är tagna för Nord-Lock Group/Expander. Uppdraget var att ta bilder på deras produkt i en verkstadsmiljö. Bilderna skulle ha en tydlig blixtkaraktär och redigeras hårt. En uppdragsbeskrivning som ligger långt ifrån de flesta av våra andra uppdrag. När vi använder blixt försöker vi, i de flesta fall, få det att INTE kännas “blixtigt”.

Att tvingas tänka tvärtom är både roligt och utmanande. Den egna bildstilen, eller bildspråket mår bra av att stötas mot andra uttryck och som fotograf går man ofta därifrån med en större verktygslåda. Det personliga berättandet lever dessutom inte i ett vakuum, det tar ständigt intryck av det som finns runtomkring och det vi utsätter oss för. Kanske gjorde just det här uppdraget att vi på Apelöga skruvar upp effekten på våra blixtar lite oftare i framtiden.

/Christian

Baam! Nya ägare och ny logga

Allt har en början och ett slut. Det gäller både loggor och lönearbete. Vi har tagit över ägarskapet av Apelöga och ger oss nu in i rollen som företagare. Apelögas grundare Adam Haglund har krattat manegen ordentligt genom att under flera år driva Apelöga som ett teal-företag. Mycket ansvar har därmed redan tidigare vilat på oss som anställda. Hur som helst är det ett stort steg för oss att ta över och vi går in i detta med tillförsikt och stor pepp, trots det något skakiga omvärldsläget.

Vår framtidsvision är att driva vidare Apelöga som en foto- och filmbyrå av högsta klass, men planer finns också på att bredda vårt erbjudande  – stay tuned, helt enkelt!

Loggan då? Ja, den har Erika gjort och den får bli startskottet för oss som ägare. 

/Christian och Erika

Spelar kameran nån roll?

Min kollega Michael köpte en gammal digital kompaktkamera för 100 kronor och utmanade mig att göra en porträttserie med den. Eftersom jag påstod att en fotograf kan ta bra bilder med vilken kamera som helst, var det upp till bevis. Utmaningen blev en film.

Kameran, en gammal Sony Cybershot, var dålig på alla sätt en kamera kan vara dålig på. Den var långsam, hade kass autofokus och hanterade inte motljus särskilt bra. Den saknade dessutom både manuella inställningsmöjligheter och raw-format. Det var med andra ord en riktig skitkamera, men samtidigt en utmaning värd namnet.

Bildskapande handlar inte i första hand om teknik. En fotograf som inte kan ta en bra bild med en dålig kamera, kan inte ta en bra bild med en bra kamera heller. För att ta bra bilder behöver du som fotograf i första hand kunna läsa av ljuset. Sen gäller det att hitta ett utsnitt och en komposition som lyfter din berättelse eller framhäver ditt motiv på ett önskat sätt. När allt det är på plats återstår ändå det viktigaste, hur du som fotograf förhåller dig till det du har framför kameran. Om du fotograferar människor återspeglas ditt förhållningssätt i deras uttryck. Jag vågar påstå att det är här skiljelinjen går mellan bra och mediokra fotografer och bra och och mediokra bilder. Teknisk perfektion är inte värt någonting om inte känsla, tajming och uttryck stämmer.

Hur som helst, jag tog mig ann uppgiften på samma sätt som om det hade varit ett porträttuppdrag för en tidning. Min strategi var att starta på en välkänd plats, där man kan säkra några bilder och sen jobba vidare helt på uppstuds. Första bilden togs på Malmö Centralstation, därefter cyklade vi mot stranden och gjorde små spontana fotostopp längs vägen.

Den största utmaningen rent tekniskt var det oändliga skärpedjupet. Det enda sättet att få till lite bokeh var att ligga i max inzoomat läge och gå riktigt nära motivet. Det funkade på en bild, i de andra bilderna fick jag instället försöka renodla bilden genom ljus och komposition.

Resultatet då? Jag tycker att det blev okej, men det kan alltid bli bättre. Så tror jag att de flesta fotografer känner efter ett uppdrag. Här är i alla fall de bilder som jag tycker blev bäst.

/Christian

Storytelling för folkhälsan

Genom att inspirera skåningar till att vandra arbetar Region Skåne för en förbättrad folkhälsa. När vi på Apelöga fick i uppdrag att fotografera längs den vackra sträckan SL3, Ås till åsleden, blev storytelling ett givet grepp för att locka fler att upptäcka Skånes vackra natur. Show, don't tell, kan man säga.

För en del människor är det nämligen en självklarhet att ge sig ut i skogen med en packad ryggsäck, men för andra krävs det ett tydligt svar på varför man ska göra just det.

Bildens styrka ligger i den direkta och nära kopplingen till våra känslor, därför valde vi tillsammans med Region Skåne att lägga fokus på vandrarnas upplevelser, snarare än att redovisa exakt för hur olika platser längs sträckan ser ut.

– Vi är jättenöjda med det här greppet, nu har vi aktuella bilder och filmer som i vår marknadsföring verkligen kan inspirera folk till utomhusvistelse och i längden förhoppningsvis en förbättrad folkhälsa, säger Sara Näsvall, ledutvecklare Region Skåne.

/Christian